bland sol och regniga dagar
Dagarna som flyter förbi blandas så i tårar och skratt.
I torsdas var jag på min remiss, slutade i tårar och mer eller mindre haltande från och till hela dagen. Dessa smärtor sänker mig, jag orkar inte längre med de, de hämmar mitt liv. De känns FÖRJÄVLIGT!
ett storpack Citodon och Spasmofen rikare på recept fick jag iaf.. de ger mig ett missbruk på köpet men jag måste ha de för att orka leva och röra mig...
fick också en ny remiss, till kirurgerna, MÅTTE de kunna hjölpa till.. såhär kan jag inte ha det.
Ser så mycket fram emot att börja jobba om 2 veckor, men är rädd att jag inte kommer fixa de, läkarna ville sjukriva mig för senast 1,5 vecka sen. jag vill ju inte det. Även om jag är dödsrädd för att börja jobba så ska de faktiskt bli både kul och välbehövligt..
Men vi fpr väl se hur de funkar, om jag kan gå efter 1 arbetspass.
Igår vad de midsommar, Och nog den längsta midsommar vi firat.
Firade i goda vännerslag först vid tjolöholmsslott, där vi piknickade, gick på tivolit och sedan dansade kring midsommar stången, sedan bar de hemmåt för att hämta varor för att sedan bege sig till en av vännernas pärons hus.
Jag minns faktiskt inte när jag var så extremt fnittrig sist. Och nej, full var jag inte, 2 rom och cola och 1 cider kan knappast räknas speciellt inte på alla de timmarna.
Vi lekte lekar, busade med skattjakt med barnen och fick efter många om och men (gasolen var slut i grillen) grillad mat, även om det blev flera timmar sent.
Jag fick dessutom en ny liten släkting till familjen. Inte bara jag utan de fick även familjen smidefors/abrahamsson då emil fick äran att bli farbror till lilla Loui.
Finaste Zandra är duktig på att få sina barn på aftonar. Holly är född på nyårsafton och nu Loui på midsommar afton, precis som min mamma sa att han skulle komma när vi fick reda på de i slutet av förra året.
Och jag, stor bölan blev la blödig så ja fick gå ut till ett annat rum. Självklart visste jag om hans ankomst 5 min efter han var född innan emil visste något, skämdes gjorde jag efter jag stolt säger å de blev en han och de mår bra innan ajg inser att han kanske hade velat veta de först och få berätta för oss andra.
Men i vår släkt betyder familjen allt och då får också familjen veta allt fort.
Nu sitter vi i soffan, Wilma har ÄNTLIGEN somnat efter mycket trots i sängen. Dagen har först spenderats på landet då min fina farbor (imorgon) blir 51 år lastgammal. Vi har alltid firat honom på midsommar dagen, något jag inte alls kom ihåg tidigare i morse haha. Sedan blev de en tur till Wilmas farmor och farfar på grillat innen en snabb sväng inne på coop. När vi går ut från affären ÖSER regnet ner. Helt galet mkt, från ingenstans. Det var vi sannerligen inte berädda på, pisseblöta sittaer vi hela lilla familjen sedan i bilen och åker hemmåt. Wilma säger för första gången regna och tar sig på sitt blöta lilla huvud. Älskade skatt va fort de går. Här sägs de flera ord nu. Och jag är väl rpecis som alla andra mammor stoltast i världen över henne.
Älskade Robin och Erica är i rom. Lyxlirarna och jag ska erkänna att jag är en smula avundsjuk. Älskar den staden, men jag har ju faktiskt varit där 2 gånger tidigare så de var väl faktiskt deras tur.
Ne nu ska jag krypa ner under filten i soffan, Fryser som en gnu och känner mig allmänt kass och ont i halsen. Måtte inte de vara något..
imorgon är en ny dag. Då hoppas vi på friskhet så vi kan träffa vår dejt.
Kärlek.
Kommentarer
Trackback
