nederlag på nederlag.
Ja, de rubriken säger väl allt. det är inte min tid.
Inget går som de ska, och stundtals händer det inget annat än att tårarna bara forsar.
Efter ett samtal på nästan 1h med min chef har jag iaf fått lite tips.
orkar inte skriva om det just nu. de gör ont i hela mig..
Imorgon är iaf planen att först gå och klippa och slinga håret.
sedan bara MÅSTE jag ha tag i Åsa...
Idag tog vi en utflykt till positiv parken. Så besviken ajg blev. den va verklkigen jätte fin och skit bra anpassad för wilma, att de dessutom hade försäljnig av både kaffe och festis var med ett stort plus. Men jag hade förväntat mig att de skulle vara så mkt större. Vi kommer helt kalrt åka tillbaka, för wilma hade väldigt roligt men de var bara de att jag förväntade mig att de skulle vara så mkt större. Wilma fick mkt beröm av en finsk mamma av hur duktig hon va.. stolt som en tupp
Kvällen avlsutades lekandes på gården nedanför med sam och hans mormor. Mormon frågade tillslut, brukar barnen leka ihop, är de jämn gamla? jag svarade fint att de skiljer 1 år på dem och att de bara setts tidigare i veckan. varpå mormorn svara OJ då är hon ju hur duktig som hellst. Å va stolt man blir. Svårt att beskriva hur positiva ord om ens barn kan värme så extremt extremt mkt..
Nu är denna dagen med snart slut och hoppas på mer min tid imorgon...
jag ger aldrig upp...
Kommentarer
Trackback
